Nu har jag uppdaterat min hemsida! Layouten har ändrats, men den största skillnaden är nog priserna. Jag har tyvärr fått höja lite på olika håll, helt enkelt för att det inte fungerar annars. Jag hoppas att ni tycker det är värt det ändå. :-) Förändringarna börjar gälla den 1 juni. Jag jobbar fortfarande på att kunna ta hem och börja sälja utrustning, det kommer så småningom...

Klicka på bilden för att komma till min hemsida! Tryck på f5 om den inte uppdateras automatiskt.

Något jag jobbar otroligt mycket med - för jag är långt ifrån fullärd - är att identifiera och berömma rätt tanke hos hästen. Jag kallar mitt företag "Häst i Balans", och det är av flera olika anledningar. Varav en är balans mellan kropp och tanke. VARFÖR gör hästen som han gör, hur kan jag få honom att VILJA göra det jag ber om?

Ett exempel är hur man lär hästen att ligga ner när man ber honom. Det finns mängder av olika tillvägagångssätt, och vilket man väljer har faktiskt stor betydelse för hur hästen kommer se på det hela framöver. Låt mig ge er ett personlig exempel, som handlar om mina egna två hästar Leia och Conny.



Leia lade sig ner för första gången när hon varit hos mig i fyra dagar, och på dag fem var det så gott som befäst. Hur gick detta till? Well, för det första var hon bara tre år på den tiden och var väldigt trygg i sig själv. För det andra passade jag på att gå till sandgropen vi har i hagen och vänta tills hon valde att rulla sig. Och efter att ha fått beröm direkt när hon lade sig ett par gånger, förstod hon att det var något positivt och jag kunde sätta ett kommando på det.

Conny däremot, kunde släppa spärren och lägga sig ner när jag haft honom i hela sex och ett halvt år. Vi hade tränat till och från i ungefär fyra år, och han var helt på det klara med vad jag ville, men han vågade helt enkelt inte. När jag knäppte med fingrarna mot marken började han trampa runt och skrapa, så tanken fanns där. Tillslut blev det i alla fall så att han lade sig ur kompliment, och så dröjde det ungefär två månader tills det var helt befäst.

Så hur skiljer det sig åt?

Eftersom Leia lade sig ner och hade i tankarna att rulla sig, är det det hon känner att hon fått beröm för. Det tog ungefär två månader innan hon ville börja lägga sig på andra ställen är sandgropen - just för att hon tänkte "men här är det ju inte alls trevligt att rulla sig". Visst kunde hon lägga sig ner och ligga kvar längre stunder utan att rulla sig, men man märkte tydligt att den tanken alltid fanns lite i bakhuvudet. Och så är det än idag. Hon vill gärna köra en liten rull då och då när hon ändå ligger ner.



Conny hade dock bearbetat tanken på att ligga ner i flera år, så det var det han var helt inriktad på. Att lägga sig ner för att vila och att lägga sig ner för att rulla är för honom två helt separata saker, så tanken att rulla sig finns knappt hos honom när han ligger ner. Under befästningsperioden tränade vi på en mängd olika platser - i ligghallen, i sandgropen, på gräs, i ridhus och så vidare. När han väl hade släppt alla spärrar var han villig att lägga sig ÖVERALLT. Och det är otroligt få gånger han velat rulla sig under det dryga året han nu kunnat ligga ner på kommando.

Detta är ett exempel på vikten av att hästen har rätt tanke. Att ligga ner är väldigt långt ifrån något särskilt viktigt, så det gör inte så mycket om Leia vill rulla sig då och då. Men det illustrerar det hela på ett bra sätt, kan man säga.

Det samma gäller i allt annat man gör med hästen. Sänker hästen huvudet därför att han får ett tryck i nacken eller munnen som släpper först då han sänker sig? Eller gör han det därför att han är både mentalt och fysiskt avslappnad? Börjar han trava därför att man driver mer och mer om han inte gör det, eller känner han att han får ut något av att börja trava? Kommer hästen in till dig när du kallar på honom därför att han vet att han får jobba hundra gånger mer om han inte gör det, eller därför att han tycker att det är guld att få vara hos dig?

Något att tänka på...
Trevlig helg!

... att påstå att jag varit flitig med bloggningen den här veckan. Har ärligt talat knappt ens tittat på datorn de senaste dagarna, vilket varit otroligt skönt. Mina härliga hästar utvecklas i rasande fart - jag likaså - och våren har äntligen checkat in, så jag har haft en så skön känsla inombords på sistonde vilket såklart alltid är härligt.

Idag jobbar jag med slutfinishen på min hemsida som jag ska försöka publicera inom de närmsta dagarna. Jag har ändrat om lite bland mina priser, lagt till och utveckat lite tjänster och roligast av allt kommer jag så småningom börja sälja utrustning. Inte i någon stor skala alls, utan jag ska bara ha med mig lite grejer att sälja på plats när jag är ute hos mina kunder.



Det tar dock lite tid innan allt är klart eftersom jag behöver beställa hem från utlandet, så jag måste räkna på frakt, tull, momser och allt det där. Det känns mest som ett stort blurr för mig, jag har svårt med matte så det räcker och blir över. ;-)

Jag måste också försöka få med mig en villig fotograf upp till det härliga vitsippestället i skogen, så att jag får lite nya bilder till hemsidan. Får hoppas på trevlig väder under resten av helgen! Ha det så fint, så hörs vi så småningom.

Idag var det dags för återbesök hos eleven jag berättade om för två veckor sedan. Såhär sa jag då:

"Jag skulle tro att han kommer få otroligt mycket mer framåtbjudning på grund av detta, och även problemet att han gärna stannar precis utanför korallen och inte vill gå lär försvinna av sig själv."

Mitt i prick! Idag berättade min elev att han inte stannat utanför korallen en enda gång, och blicken i hans ögon idag var så nöjd och "full i fan" att man knappt såg att det var samma häst. Han kommer fortfarande inte in till mitten när man springer baklänges, man han stannar i alla fall med framdelen inåt istället för utåt. Men - det är ändå ett tecken på att han inte känner sig hundra procent nöjd ännu.

Idag jobbade vi därför på att bygga attraktion, att han ska känna sig mer dragen till henne. Hon fick lite nya knep och tips med sig, och jag är övertygad om att det inte kommer dröja länge innan han glatt travar hela vägen in till henne. :-)

Här kommer två små bilder från gårdagen... Leia åkte på äventyr, och vi var när bilden togs fast i en bilkö vilket Leia (eller Kamelen som hon även kallas) inte var särskilt förtjust i. Så länge vi håller oss i rörelse klarar hon det jättebra, men att stå och vänta... inte hennes starkaste sida direkt! Men det är en vanesak, allting blir bättre med tid och övning. :-)

Mina grabbar fick sig en promenad i skogen, och vi gick förbi ett superfint ställe som var alldeles fullt med vitsippor. För att få upp deras intresse lite så att de såg tjusiga ut på bilden, spelade jag upp ett gnäggande ljud i telefonen. Resultatet ser ni nedan. Kan inte hjälpa att tycka att de ser lite blåsta ut, haha... Speciellt när de tittar åt olika håll! Jag vill i alla fall definitivt återvända hit och ta lite bättre bilder någon dag.

Här ovan ser ni vårt högst oproffesionella försök till "passage". Vi började leka med detta i höstas, men så stannade ju allt av då han blev dålig och inte kunde träna. Men nu har vi börjat kika på det igen, och det är roligt att se att han utvecklats mycket bara genom att "stå". Det är fortfarande i princip så långt ifrån en korrekt passage man bara kan komma, men man får börja nånstans... och så får vi se hur det hela utvecklas! Kanske blir det aldrig mer än såhär, men då är i alla fall min fyrbenta blonda vän otroligt stolt över vad han åstadkommit ;-)

Dagens arbete med Coolman innefattade lek med pinnar, även kallat cavalettibommar. Han har haft lite problem med hullet det senaste, vilket antagligen beror på flera bidragande faktorer. Detta gör att han är lite väl tanig över rygg och höft, medan magen är relativt bukig och "hängig".



Han får på grund av detta utökat och lite annat foder, och så ligger magmuskelbygge i fokus för att få rätt på hängmagen. Bland annat får han gå i skogen och kliva över stock och sten, och så får han arbeta som idag med bommar. Uppskattat av herren! Dock är det inte alltid så lätt att hålla reda på fyra tassar som har lite svårt att samarbeta:



... men för det mesta sköter han det alldeles galant och njuter av att få en uppgift att lösa!

Jag har en hel del fulla dagar runt mig just nu, så det finns inte mycket ledig tid. Först och främst jobbar jag givetvis både med mina egna hästar och mina elever, och förutom det håller jag även på att utveckla mitt företag på en del olika plan. Bland annat kommer jag börja ta hem utrustning och sälja på plats, så där jobbar jag just nu med prissättning etc. Jag uppdaterar även min hemsida med lite nya priser och utbud, vilket kommer göra det lite lättare för både er och mig.



Utöver detta är det en hel del bokföring och bokningar som måste tas om hand, och ovanpå allt har jag även blivit lite krasslig de senaste dagarna. Allt på en gång! Detta gör att jag har en del obesvarade mail liggande, jag hoppas att ni har överseende med detta... Jag svarar så fort jag kan!

Jag älskar mitt liv och det jag gör, men allt måste få ha sin tid. :-)

Mina härliga grabbar!

Malin om Artiklar: Häftigt :D Upplever du att du fått fler kunder då du varit med i tidningen? Alltså att någon hittade dig via artikeln?
Svar: Jo, en del nya elever och kunder har jag fått efter artiklarna. Det är kul!

Stella om Dagens aktivering: Älskar att du startat en blogg igen! :D men skulle du inte kunna skriva lite mer om att arbeta hästen från marken i kapson och kanske lägga ut någon film eller i allafall bilder. :) skulle vara jätteroligt, förresten var har du köpt din kapson?
Svar: Kul att du känner så! Tack för förslaget, det ska jag ha i åtanke. Min longerkapson kommer ifrån Markus Holst och min semikapson kommer ifrån RC Horse Vision.



Semikapson respektive longerkapson.

Mathilda om Jag och Conny september 2011: Vad heter den låten?
Svar: Det är pianoversioner av In The End och Numb av Linkin Park.

elskardejh om Hästens zoner: Hejsan, när man ska få hästen att t.ex stanna, ska man vända sig mot zon 1 då? Eller hur ska man göra ? :)
Svar: Hej! Det beror på hur, när och var man vill stanna hästen. Om jag har mina hästar runt mig på en volt och vill få dem att komma in till mig, riktar jag mig mot zon fyra för att få bakdelen att vända utåt och på så vis få framdelen mot mig. Vill jag däremot be dem att stanna utan att vända mot mig, riktar jag min energi långt fram i zon ett, det vill säga en bit framför hästen. Om jag däremot bara vill få dem att byta till en lägre gångart kanske det räcker att jag placerar mig i zon två. Hoppas att det låter logiskt!

Idag fick jag för mig att testa Leias nya träns och bett på Conny, och lite halvt förvånande nog passade det (Conny har cob i träns/grimmor och Leia har X-Full). Eftersom han redan hade det på sig, bestämde jag mig för att låta honom ha det under vårt ridpass idag.


Conny i vad han vanligen rids dressyr på, den bettlösa motsvarigheten till stångbett - hackamore - samt dagens utrustning.

Dressyren har varit och är fortfarande en av Connys största utmaningar, då har har kvar så mycket spänningar i samband med ridning. När han är bekväm och trygg - som i lösridning - är han en någorlunda lugn ridhäst, pigg och glad men inte överdrivet framåt utan står gärna och bara njuter också. När han däremot blir spänd - som han blivit och ibland blir vid dressyr - slänger han fram allt på samma gång och blir helt otroligt känslosam. Han steppar, slingrar sig fram, flyger i luften, tuggar frenetiskt, svettas floder runt ögon och öron och är totalt okontaktbar. I ett sånt tillfälle är det bara att dra sig tillbaka flera steg, genom att stanna och låta honom lugna sig eller till och med hoppa av ett tag. Detta händer inte ofta längre - men spåren finns kvar hos honom.

När han stressar upp sig såhär är bett något av det värsta man kan ha på honom. Han har en väldigt känslig mun, så jag brukar låta honom vila helt från bett i perioder, olika långa beroende på. Förra våren var det en rad händelser som ledde till att han åter tappade säkerheten, och därför har han nu vilat helt från bett ända sen dess.

Idag var alltså något av en chansning, speciellt eftersom detta är ett bett han aldrig haft tidigare. Anledningen till att jag rider honom på stångbett är att det inte trycker lika mycket på lanerna som ett tränsbett, något han tycker är väldigt obehagligt OM jag skulle råka eller behöva ta i honom. Det ser "skarpare" ut - men han trivs med det. Sedan bör jag tillägga att min ridning aldrig sker med konstant tryck i tyglarna, utan enbart med hjälp av korta impulser, ofta på långa tyglar. :-)

Det enda jag kan säga är att denna chansning av en total fullträff, för nöjdare hade Conny inte kunnat vara! Inte ett uns av stress eller obekvämlighet fanns i honom, och man märkte hur stolt han var över att få visa upp allt han kan. Ridningen pågår varken särskilt länge eller är särskilt avancerad - han är ju fortfarande under igångsättning - men allt vi tog oss för klarade han med glans. Han var som vanligt petig med hur jag uppförde mig där uppe, och idag var han lite extra noggrann. När jag inte gjorde rätt sa han genast "skärp dig!" MEN på ett väldigt avslappnat och nästan komiskt sätt istället för att bli osäker. När jag däremot betedde mig på ett sätt som passade herren fanns det inga gränser för vad han var villig att göra med mig.

Jag kan inte avgöra vem av oss som var stoltast idag!

Jag längtar så tills vi kan sätta igång med ridningen igen. Hoppas att han håller sig frisk och kry i framtiden. :-)